Har jag ingen julkänsla whatsoever... Pappa ligger på sjukhus, det blir ingen julafton hos farmor och farfar pga av äckelsnö..
Sämre kan de fan inte bli..

Såå, GOD FUCKING JUL PÅ DIG IDA !

Hälsar på Micka och hennes lille vovve Tyson.. :)

Nu bär det av mot Malmö för att hälsa på Pappi och köpa julklappar :) See you lateeeer....

Sitter barnvakt till mosters lilla påg Snobben tills efter nyår.. Så nu har Lilo en lekkamrat om dagarna.. :)

Lilo <3

Idag har både jag och Lilo "medverkat" i ridande Luciatåg :)

Bilder kommer sen!

För övrigt, pappa kanske ska förflyttas till Malmö sjukhus, Ystad har inte tillräckligt med plats.. Vilket kommer göra det lite kämpgare att ta sig till honom och hälsa på men, allt för pappa ! ♥

Bloggar mer sen!

Nu är man hemma igen efter besöket på sjukhuset..
Det var en sån lättnad när jag fick höra att pappa var vaken och man kunde prata med honom.. När jag fick höra det var det som en stor sten lyftes från mitt bröst! Det va skönt och se honom kolla på en och veta att man var där.. Men väldigt tungt samtidigt för han var själv både chockad och ledsen..

Det är tungt och se dig så Pappa, vill att du blir frisk och kommer hem.. ♥




♥

Blir snart dags och dra in till Ystad Sjukhus igen och hälsa på pappa med mamma och farmor..

Gårdagen var som sagt HEMSK !

Vi kommer in till intensiven där min pappa ligger och får reda på att han får hjälp av en respirator för att andas.. När vi går in i rummet vaknar pappa precis till och i panik försöker få bort slangen ur munnen/halsen.. För oss kom det som en chock och se min annars så starka och friska pappa i det tillståndet.
Jag fick en panikattack och bara grät.. Jag ville inte se, röra eller prata med pappa.. Jag kunde inte bara..
Han bara låg där, nersövd.. Den så kallat livlösa mannen i sängen va inte min pappa kändes de som..

Vi gick ner och fika och lugnade oss lite och gick upp till pappa igen.. Denna gången kunde jag titta på honom och sitta vid honom.. Det kändes otroligt tungt, men det känns ändå skönt att han är på intensiven så där är vård och så vidare 24 timmar om dygnet..

Skriver senare när jag kommer hem !

Vill också bara säga tack till alla er som stöttar mig och min familj nu.. NI är GULDVÄRDA ! ♥

När allting ljusnar upp och ser ut att bli bra, kommer verkligheten och slår en på käften...

Kommer inte blogga på ett tag just nu tror jag, för mycket som händer i mitt liv..

Pappa  ♥

Jag kan faktiskt bara beskriva det med en bild och ett datum..



5 december 2004 ♥

Still going strong..

Ida Persson ♥ Morten Bogren

Vem är jag ? Tror faktiskt det är den svåraste frågan att svara på ibland, men vi börjar med min ålder..

Född 1990, född och uppvuxen i en liten by utanför Sjöbo. Levde där med min familj och en massa djur! Nu tror folk jag är en bonde men riktigt så är det inte, om ibland man hade kunnat vara så lycklottad och få bo så! Nu bor jag i en stor lägenhet på 109 kvm i centrala Tomelilla med min sambo Morten sen i maj.. Här bor jag med mina 2 katter och min nyinskaffade lilla valp Lilo :) Jobbar just nu timanställd på Coop i kassan, men långt ifrån mitt drömjobb..

Gick Hanverk/Frisör i 3 år på gymnasiet, med spännande kurser som fotografi, make up & manikyr.. På mitt 2a år började jag tappa intresset för yrket av många anledningar som jag inte kommer ta upp just nu.. Det va mitt drömjobb men det tog musten ur mig.. Jag mådde dåligt under gymnasietiden.
Sommaren 2009 tog jag studenten och dags att ge sig ut i riktiga världen, hur glad var man inte då?! Man tog studenten och man hade hela sommaren framför sig.. Till hösten väntade en kryssing med Morten och det året skulle vara det bästa året på länge..

Men sommarlyckan vara inte länge.. Anledningen till att jag tar upp det här är att i början av min blogg dök detta upp riktigt många gånger eftersom jag startade bloggen här just då, och det har format mig en hel del..

Augusti-September 2009, var nog 2 månader som jag aldrig kommer glömma, dom kommer alltid vara dom värsta detta året..

3 Augusti 2009 blev min vän mördad, 20 år gammal.. Jag tänker inte gå in på historien för det har redan uppmärksammats i tidningar och i tv.. Denna händelsen tog riktigt hårt på mig.. 

12 september samma år, gick min nästkusin bort i hjärnhinneinflammation, bara några dagar innan sin 17 års dag..
Dom två händelserna har format mig och kommer dyka upp i bloggen eftersom varje dag så finns det något som påminner om dom.. Och det har ändrat mig som person väldigt mycket..


Så detta va en liten del, vill inte skriva novell för då blir ni bara uttråkade :)

Detta va varken för lite eller för mycket, eller ?