För det mesta känns det som att man blir tagen för givet bland sina vänner..
Att man bara är bra när:

* När ingen annan vill umgås
* Gråta ut hos när ingen annan vill lyssna
* Utnyttja lojaliteten, personen är ju så blåögd att den gör allt för en och lite till?
* Ta ens partier när man är i bråk och sen lämna personen åt allt skit sen när man rymmer ifrån det själv..
* Låna saker, pengar & aldrig lämna tillbaka det
* Få hjälp, bli hämtad osv..

Jag kan hålla på i evigheter.. För just så är det, jag börjar faktiskt undra om verkliga vänner finns eller om man ska vara falsk och "vän" men en massa.. Att verkligen inte gilla personen i fråga utan bara att ha många "vänner" för att verka omtyckt?

Flera av dessa "vännerna" har jag vetat om länge.. Men personer som jag verkligen inte trodde det om, har visat sig det samma nu..

Är det mitt fel eller jag bara får tag i "dåligt" sällskap?

Ibland undrar man...