Varför håller vi tjejer på med sånt?
 Snackar skit om varandra till andra sen när vi väl träffas så är det så gulligt och puttinuttit?
Varför drivs vissa av att klanka ner på andra och se andra må dåligt?
Varför drivs vissa av att alltid va med i något slags drama 24/7 och tjafsa?
 Varför är det så?
 Varför beter sig tjejer så?
För ingen kan komma och säga "Nehejdå! Jag snackar minsann aldrig skit om någon!" för ni ljuger så jävla bra som en häst travar!
För mer eller mindre så gör ALLA det!
 
Det finns en hårfin gräns om att säga vad man tycker och snacka skit..

Jag själv är dum på det viset faktiskt, jag säger vad jag tycker och tänker och sen får sota för det också.. Jag vågar erkänna vad jag har sagt och brukar ibland säga saker utan att tänka efter..
Men jag kan ju också erkänna mina misstag.. Gillar jag inte en person så får personen i fråga veta det så det är avklarat även om det följer till bråk.. Och det finns en hel del som fungerar så..

. Sen finns det dom som läggs i kategorin som man ofta kallar  "falska" , som snackar en jävla massa skit sen vänder 180 grader om och sen är det så gulligt, trevligt, bästa vänner-aktigt vis.. Dom som är så glada över att se en, sen när man skiljs åt och vänder ruggen till, så blir det "hon är så jävla äcklig, dum i huvudet etc."

Tänker man efter så dom som man snackar troligtvis skit om, har man haft dom roligaste stunderna med och dom bästa minnena.. Man har en gång varit väldigt bra vän med personen/personerna..

Varför gör vi det ? Hade vi inte mått mycket bättre av att inte hålla på så? Jag är iallafall jävligt trött på det..
Jag kommer att dra mig undan sånt hädanefter och inte blanda mig med sådana personer, för då bidrar jag, att själv inte hamna i sånt och fröhoppningsvis må mycket bättre..

För man kan inte kalla sig vänner om man ska smutkasta varandra bakom varandras rygg..


 En tankeställare..